Systemkameraångest

05Jul09

För ett år sedan skrev jag här på bloggen att jag inte gillar systemkameror. De är för stora, klumpiga och leder till ett oangenämt ha-begär att hela tiden köpa nya objektiv som tenderar till att bli större, dyrare och ännu svårare att få med sig. Jo, just det och här går jag och köper en Canon 500D. Men det är inte mitt fel. Jag skyller nästan uteslutande på Arkland. Det är hans fel. Det var hans bilder från Paris som var den utlösande faktorn. Jag vill också ta sådana bilder.

Sagt och gjort. Skatteåterbäringen investerades i en systemkamera med ett halvlångt teleobjektiv. Det är massor med år sedan jag använde en systemkamera sist. Vi pratar då om tiden mellan 1974 till 1991. Jag har glömt bort hur svårt det är. Och nu finns det konstiga saker som autofokus men framförallt kan jag nu titta på bilderna digitalt och med kritiska ögon se saker på skärmen som jag aldrig såg när jag använde film. Det kallas för ”pixel peeping” och innebär att fotografen (och ibland även andra) sitter och blänger på bilder i mycket hög förstoring och hittar massor med fel på kameran, sensorn, objektivet, programvaror och, om fotografen är tillräckligt självkritisk, även fel på sig själv. Detta trots att ingen annan ser ”felen” eller bryr sig och att de aldrig märks vid utskrifter. Problemet är att det skapar orolighet i själen och otillfredsställelse. Det kan botas genom analys och åtgärd (som för den välbeställde ofta innebär inköp av ny, dyrare utrustning) och för min egen del ett evigt klagande:

– Är bilderna skarpa? Njae. Autokusen borde kanske finjusteras, men det kan inte göras på en 500D. Kanske bästa att byta kamera? En D700 i stället? Återköp? Men det kanske bara är jag som inte kan fokusera?
– Kromatiska abberationer? Massor hela bilden är nästan fylld av dessa. Jag ser snart mer magenta i bilderna är något annat. Objektivet är uselt. Det purple fringar ju massor över allt. Måste prova ett annat. Eller ska jag tänka om?

Så har min första semestervecka förtlöpt. 650 testbilder. Uttröttade familjemedelmmar som inte vill bli testfotograferade ännu  en gång och massor med meningslösa bilder på husttak runt radhuset och skärpedjupslinjaler. Cyberphoto, detta utmärkta företag i Umeå, har utan egen förskyllan fått mig som kund. Det har skickat nya prylar. Jag har testat och skickat tillbaka. Pain in the ass. För både dem och mig.

Men nu har lugnet sänkt sig. Det är dags att fotografera. Jag är (just nu) inte ett dugg nöjd med köpet eller bildkvalitén och jag har absolut inget självförtroende längre när det gäller fotografering. Skit samma. Nu är det semester.

Nu borde jag visa exempelbilder på hustaken runt mitt hus med autofokusproblem och kontrastrika motiv med purple fringing och color blur, men jag har kastat bort dem. Jag visar några andra i stället och tänk på att detta bara är testbilder. Döm inte för hårt men kom gärna med synpunkter:

(Ni ser lite purple fringing vid basen....)

(Du ser kanske lite purple fringing vid basen om du också peepar....)

 



11 Responses to “Systemkameraångest”

  1. 1 Lars L

    Skyll inte på mig. Skyll på kameran min. Det är den som tar korten.
    Det är inget fel på din kamera…

  2. 2 ArchAsa

    Supersnygga bilder!
    Bli nu inte som jag och ta 14 bilder på varje motiv och sen finner dig oförmögan att radera en enda från hårddisken trots att 13 (och ibland alla 14) inte är värda att behålla…

  3. Tack Åsa! Tyvärr så beskriver du just mitt nuvarande beteende. Jag har mycket vårt att slänga bilder eftersom jag tror att även de fula kan användas till något någon gång. Speciellt svårt är det att slänga dåliga sk. semesterbilder som också fungerar som något slags minne. Och ibland är de fulbilderna som är roligast att titta på i efterhand.

    Som hjälp på traven att slänga rekommenderas nya kameror där värje bildfil är 20 Mb stor. Jag kommer att tvingas rensa för att inte lagringsutrymmerna ska sprängas.

  4. 4 Tanja

    Detta beteende känns även igen hos en viss förfader till mig.
    Nämnvärt är även att det inte var kameran som gjorde Parisbilderna så bra, de var de grymma motiven. Hihi!

  5. 5 arkland

    Tanja, Tanja, Tanja…

  6. 6 "Peking" Ulf

    Blytunga bilder!

    Självkritik har jag hört talas om men sällan ”Nedskjutningssjälvkritik”.

    Kaffe är en helt annan sak..

  7. Tack alla för uppmuntran och kommentarer!

    @Tanja: Motiv och kunskap spelar mindre roll för en hobbyfotograf. Kameran avgör hur bra bilder det blir (hoppas vi). Det är precis som med fiske. Ju dyrare rulle och spö, desto större fiskar. Är det inte så?

  8. 8 arkland

    Nej.

  9. Oj då, är det verkligen så? Då kanske jag har köpt lite för dyra prylar för att utöva mina hobbies. Men det kanske kan förklara att resultaten inte alltid blir de bästa😉

  10. 10 Rolf

    Dags för lite fbt (fotografisk beteende terapi) Ulf! Dina bilder är lysande. Dags för dagens truism: dom bästa bilderna skapas av fotografen, kamera och motiv är bara hjälpmdedel😉

  11. Du är så klok Rolf. Men prylarna är viktiga och roliga att äga, skylla på eller hämta styrka från. Erkänn att du trots überrationalitet ändå är sugen på en 500D. Kom igen, du får faktiskt pruta lite. Jag tycker du är värd en 500D.

    Min fotokonst måste nog blomma upp tillsammans med en 5D Mark II. Först då kan bilderna bli riktigt bra (satir).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: