En god historia

Lars som skriver i bloggen Arkland har just nu en bra och spännande sommarföljetong igång. Den handlar om storgården i Slöinge i Halland. Lars kan sin plats och sin historia och skriver på ett föredömligt kortfattat och läsvärt sätt illustrerat med snygga bilder. Det är en ren fröjd att läsa den sortens arkeologi!

Haugaard • Cuatro

Utforskandet av kaffevärlden går vidare och har nu kommit till ett kaffe rostat av David Haugaard - en kompromisslös micro-rostare som förefaller veta vad han håller på med. Kaffet i fråga heta Cuatro (rostat 9/6) och är enligt uppgift specialdesignat för att drickas med mjölk. Jag har köpt en påse från Baristashopen.se som specialiserat sig på färskrostat kaffe. Företaget rekommenderas varmt och skickar fraktfritt om man beställer för mer än 300 spänn (vilket tyvärr är ganska enkelt).

Cuatro är ett sammetslent och mjukt kaffe med starka och goda, söta aromer av choklad, nötter och kanske lite tobak. Det passar bra med mjölk och har fallit frun på läppen, men som vanligt tycker jag smaken blandas ut för mycket. Just nu är jag inne i en period när jag söker frukt och syra och därför känns detta som ett bra, ovanligt aromatiskt kaffe, men inte någon favorit som kommer att tynga bönbehållaren så många fler gånger. Nej, nu vill jag tillbaka till en syrlig och fruktig afrikan - Koppis Kinunu från Rwanda står på tur och första skotten visar att kaffet är en höjdare…

Läs mer om David Haugaard här.

Survin?

Vinet från Champagne hyllas nu som den stora innedrogen bland de välbesuttna. Priserna befaras höjas när nya marknader bl a i Asien upptäcker drycken. I Champagne utvidgas gränserna så att mer vin får kallas Champagne. Eftersom det är en lagringsduglig dryck är det kanske dags att bunkra upp ett lager för framtiden.

Själv är jag mycket förtjust i drycken, men jag tycker att Champagne ska vara fyllig och mer fruktig och brödig än frisk och syrlig - och en hel del märken är väl lätta och syrliga för min del.  De nuvarande priserna gör det svårt att missbruka skumpa i någon större omfattning. Husets mousserande - Bollinger Special Cuvée Brut - kostar just nu 371 bagis. Det är i saftigaste laget för att bunkra ett par flaskor, även om det är gott. La Grand Année från samma tillverkare kostar över 820 riksdaler och det är ju helt hundbitet. Priset har nästan dubblats från årgång 1990 till 1999.

Jag vill i stället slå ett slag för en god budgetskumpa - André Clouet Grande Réserve, som är mycket fin, fyllig och brödig och “endast” kostar 249 spänn. Den är gjord på den röda druvan Pinot Noir som jäst utan skalen och därmed blir vit i druvsaften. Resultatet är inte enastående men det fungerar gott för mig.

Många skålar bara i Champagne vid högtidstillfällen och i värsta fall tar man den till en söt efterrätt efter maten eller i bästa fall till en fiskrätt. Men, varför inte utvidga och testa några gränser? En fyllig skumpa passar till all mat. I går satt den som en smäck till en blodig biff med chips, sparris och guacamole med chile i…

Årstider

Det är ju lite skillnad mellan sommar och vinter. Jag gillar nog sommaren bäst…

 

Martin 7 år

Idag fyller Martin sju och förvandlas då från att vara småunge till att vara skolbarn. En av presenterna fick han i förväg - en oöm digital kamera av märket Olympus, som började nyttjas redan förra helgen när vi var i Sigtuna. Med benäget tillstånd av M presenteras här några av hans första bilder, lätt Photoshoppade (en del kontrast, lite färg-boostning och viss, mycket måttfull, beskärning) av den stolte fadern.

 

Rapport från vingården #2

Jag misstänker att ni hela nio personer som läst den tidigare rapporten, brinner av iver att få veta hur det går med vinstocken. Jag möter ert intresse med denna korta rapport: Utmärkt!

Rapport från vingården

Det låter nog lite bättre än det är i verkligheten, men vinstocken (Boskoop Glory) ser ut att må utmärkt i år. Frukten gillar den tidiga sommaren. I jämförelse med förra året kommer skörden att mångdubblas om värmen håller i sig.

En “Facebook” för döingar och deras prylar

Jag fördriver min ungdom med att arbeta på Historiska museet i Stockholm. Jag arbetar med IT och någon form av verksamhetsutveckling. En stor del av tiden går åt till att utveckla museets informationssystem för att hantera de groteskt stora samlingarna. Det finns kanske tio miljoner föremål och mer än 120-ton ben från människor och djur. Endast en mindre del av samlingarna finns i systemet, men det är tillräckligt mycket för att ge mig och flera andra nära sörjande huvudbry (ca 1 000 000 föremål och 100 ton skelett och djurben).

Systemet i sig är ganska likt Facebook. Varje pryl har en egen hemsida och på den kan man få information om prylen och prylens senaste status och överblicka prylens bilder, texter, kopplingar till platser och andra prylar. Vi kan även se var prylarna haft för sig den senaste tiden (i t. ex. utställningar och borta på konservering) och för en exklusiv skara med rätt behörighet (vi skulle kunna kalla dem prylens närmaste vänner) kan man även se var prylarna är i sina magasin eller så. Det kanske inte är ett så speciellt socialt nätverk, men i händerna på användare så börjar prylarna att leva och prylarna interagerar med forskare och studenter och bildar tillsammans med dem historier. Det är ganska kul.

På vilket sätt berör detta dig, kära läsare? Jo, prylarna ligger ute på nätet sedan flera år tillbaka och just i dag (vilket lyckligt sammanträffande) så lanseras en ny version av den publika versionen av samlingarnas “Facebook” (som mer formellt kallas för Sök i samlingarna). Du hittar webbplatsen här. Här kan du bekanta dig med döingarna och deras prylar på många olika dynamiska sätt. I nästa version planerad till i vinter kommer du kunna logga in själv och bli kompis med döingarna och prylarna på riktigt när museet och jag (långt efter alla andra) kastar sig över Web 2.0-konceptet.

För övrigt så finns Historiska museet på Facebook och en av döingarna, Bäckskogskvinnan, har tydligen också en egen ansiktsbok. Jag och 215 andra är kompis med henne.

Amarone

Efter en kaosartad skitdag på jobbet i fredags och väl hemkommen i familjens trygga famn, ryckte jag fram en pava rött med simpel etikett att serveras till pastan. Vinet hetta Santa Sofia och är från årgången 2000 och jag kan inte påminna mig att jag köpt det. Det är en Amarone och det gillar både frun och jag. Det såg inte så himla dyrt ut och hade ingen fällning. Fram med den; det är ju ändå fredag!

Vi hade inte så mycket mat hemma. Sonen fick en Penne alla Carbonara från frysen och själv hastade jag ihop en enkel pasta med bacon- och skinksås med vitt vin, vitlök, torkade tomater, slädbladig persilja och grädde. Klart på tio minuter. Vinet kluckades upp i största glasen.

Redan när det hälldes upp kände vi att det var något speciellt. Hela köket fylldes av Amarone-stank av russin och mörka bär. Smakerna var överväldigande, sötfruktiga, eldiga och massiva men vinet är otroligt fräscht när det serveras runt 15 grader, lite tyngre och djupare när det blir varmare och får mer luft. Det är inte överdådigt, nästan övernaturligt koncentrerat, som en del andra Amarone-viner. Det är mer som ett otroligt smakrikt vanligt rödvin av yppersta klass.

Hade jag kollat lite bättre innan (t. ex. hos kollegan Reuterdahl) så hade jag insett att detta är en otroligt bra Amarone…

J & N • Gethumbwini Estate

Jag lär mig just nu mycket om kaffe och expanderar mina smakerfarenheter genom att halvsystematiskt prova igenom rosteriet Johan & Nytröms sortiment. En del kaffen uppfattar jag som ganska ordinärt (vilket kan bero på mig och mina brister; se Kaffelistan), men mycket är otroligt häftigt. Det finns kaffe med tydlig eftersmak av blåbär och det som jag har i kvarnen just nu - Kenya AA Gethumbwini Estate - som har distinkta toner av svarta vinbär. Otroligt häftigt! Mer är på gång att testas av de närmaste veckorna.

Det som jag utvecklar och utforskar i min egen preferens är kaffets förmåga att ha nästan vin-lik, spännande syra som påminner om citrustoner hos en riesling. För att få fram frukten så gör jag en mycket kort espresso (ristretto 2-3 cl) som jag först maler fint, överdoserar till bristningsgränsen, undviker tampning och kör länge, 40-50 sekunder. Sedan dricker jag med socker. Prova!

Clos Saint Urbain Riesling 1996

Vi drog en pava vitt till den varma mackan i fredags kväll. Återigen var det odlaren Zind-Humbrecht från Alsace som stod för produktionen och vinet härstammar från en välrennomerad vingård, Rangen utanför byarna Thann och Vieux-Thann längst i söder i Alsace. Här växer vinstockarna i vulkanisk jordmån.

Detta är bland det bättre vita jag provat. Det är helt torrt, gyllengult, otroligt aromatiskt (inslag av persika, tropiska frukter, citrus, honung) i både doft och smak. För att vara en Zind-Humbrecht är det lite lättare och mindre bombastiskt än vad jag är van vid (endast 12,5% alkohol). Mest intressant är en frisk limeig syra (typisk för 96:orna om jag inte minns fel att jag läst), som trots att vinet är helt perfekt moget, piggar upp och gör det otroligt fräscht. Eftersmaken är monumental och tynar bort mycket långsamt som efter en överdos av persikospad blandat med lime och honungspastiller.

The Earliest Sign of the Devil in Sveg?

 

Den observante ser något lite ovanligt och ganska skrämmande i familjeidyllen på den vackra gula parkbänken framför kyrkan i den blomstrande tätorten Sveg i Härliga Härjedalen sommaren 1966. Har familjen Bodin fått en liten (men ganska glad) hårdrockare med fula gester som redan då hade påsar under ögonen eller är det en liten djävul? Länge trodde jag att det var jag som började och alla andra bara har följt efter. Men genom en artikel i Helsingborgs Dagblad inser jag att jag bara är ett mellanspel i utvecklingen av djävulsgester.

 

Allt är förlorat

Året röda vin 2007 bland svenska vinjournalister i Allt om vin hette Allesverloren Shiraz 2006 och är från producenten Allesverloren i Sydafrika och kostar 99 spänn. Jag köpte ett knippe oprövat och har nu provat fem flaskor under några månader och är grymt besviken.

Jag förstår inte alls vad som är så märkvärdigt med denna produkt. Det jag förstår är att det inte är en fruktbomb i den stora allmänna strömfåran av likriktade, sötsliskiga syltviner som smakar likadant oavsett om de är från Australien, Itailen eller USA. Detta vin har ambitionen att vara ett mer klassiskt, balanserat vin och att just det tilltalar vinjournalister och till viss del även mig. Så långt är jag med. Men det finns ju inget av det klassiska vinernas syra, kropp eller smakbukett i vinet. Det är bara slätstruket, oaromatiskt och smakfattigt. Det funkar hyfsat till mild mat och serverat ganska svalt är det lättdrucket och en aning fräscht. Men jag saknar syran och frukten i en klassisk Shiraz/Syrah och vinet saknar koncentration. Det känns utspätt (kanske finns det olika batchar av vinet och jag fått en senare och sämre och journalisterna fått en tidigare och bättre version).

Nej, köp då hellre Portugisiska Vila Santa från Ramos för samma peng och få ett vin som har mer att erbjuda. Det kom dessutom tvåa i sagda tävling.

Ett nytt rum

Igår fick vi äntligen ett nytt rum i radhuslängan. Nu och framöver kommer mycket av tiden hemma att tillbringas på uteplatsen om vädret håller i sig. Här utövas även en del trädgårdsövningar och min stora passion - grillning.

 

Koppi Black Bull • Maragogype

Jag har ett sensationellt gott kaffe i kvarnen. Kaffet heter Black Bull och är rostat (1 april) av microrosteriet Koppi i Helsingborg och betår av en gigantisk och vacker böna med namned Maragogype i det här fallet från Guatemala. Bönorna är mer än dubbelt så stora som vanlig Arabica (se bilden till vänster där de visas ovanför Mauro De Luxe).

Smaken är komplext och fruktig med inledande mörka bäriga toner och en frisk avslutning som nästan smakar apelsin. Jag känner inte några bittra grapetoner i avslutningen. Andra har nämnt att karaktären på eftersmaken är som vitt vin, vilket inte är helt fel enligt mina smaklökar.

Black Bull är de överlägset mest intressanta bönorna jag provat och kaffet är rent löjligt gott som ristretto men det smakar även anständigt med mjölk (även om frukten döljs till viss del). Jag ska även prova det i Aeropressen framöver.

Kaffet hamnar högst upp i Kaffelistan.

Kvarn: Mazzer Mini Electronic (malningsgrad 4.0; ca 18 g). Maskin: Gaggia Classic (dubbelfilter).